(...) Den som är utrustad med ett onödigt gott självförtroende riskerar förstås att bli onödigt okritisk inför den text hon eller han skriver på. Vad man däremot inte kan få för mycket av är förtroende för den diktade texten och dess möjligheter att vara läsbar och begriplig för andra människor. Ett sådant förtroende får man genom att läsa, snarare än skriva – och det allra vanligaste som sägs om skrivarkurser är ju också att man blir en ”bättre läsare” där. Vad en ”bättre läsare” egentligen innebär är visserligen inte alltid glasklart, men ofta nog betyder det säkert att man har blivit mer uppmärksam på hur en diktad text är gjord, vilka språkliga verkningsmedel som är betydelsefulla i den, vilket slags poetik den förhåller sig till … med andra ord: man har fördjupat sitt förtroende för textens själva läsbarhet, oavsett om man gillar den eller inte – man har tagit sig ett stycke utanför den egna smakens begränsning. (...)

- Staffan Söderblom om skriver Några ord om Forfatterstudiet i Tromsø