Jag tror att litteraturen är en diskurs som upphäver skilnaden mellan en diskurs och diskursen om diskursen. Under 1800-talet var konst- och litteraturkritiker väldigt ofta också konstnärer och författare. Det var ett sätt att radera särskildheten hos olika diskursnivåer. Min poäng är att man inte ska tänka konst och kritik som ulika diskursnivåer – kritiken är inte en metadiskurs. Kritiken ingår i samma väv som romaner och så vidare. Visst skrev Mallarmé litteratur- och teaterkritik, men jag skulle säga att den utgör en del av hans poetiska verk. det finns ingen uppdeling mellan hans arbete som kritiker och poet.

- Jacques Rancière interviewet i Tidskrift för litteraturvetenskap 2007:1-2.