Hvis ikke man allerede er tilmeldt tidsskriftet Hver Mandag, der, nå ja, hver mandag og gratis, sender en nyskreven skønlitterær tekst direkte til ens indbakke – ja – så burde man virkelig se at blive det i en ruf. Dagens tekst af Emeli Bergman turde være grund nok. Den er så fin! Sådan en intens beskrivelse af et forhold mellem først en pige, siden en ung kvinde og hendes bedstemor – ja, og ret meget andet. Et søskendeforhold blandt andet:

(...) Benjamins och min resa. Vi hade hyrt en lägenhet i Sevilla i en vecka (ett slags dysfunktionell gentjänst till pappa som det visade sig att vi själva skulle betala för) och det slutade med att vi nästan bara låg i dubbelsängen i en hel vecka och pratade och läste. Vi hade båda märkliga åldrar, 13 och 18, den veckan verkade det som sprängfyllda åldrar, tröskelåldrar, vi kände oss som, om du ursäktar, blomsterknoppar redo att slå ut. Min barndom var verkligen snart slut och hans höll på att ta slut. Mycket utdragna slut för oss båda, fem år. Jag hade bott hemifrån ett bra tag redan men kände mig fortfarande som ett barn när mina föräldrar var i närheten och jag var knuten till dem, rasande på dem, som bara ett sviket barn kan. Han var fortfarande fast därhemma. Men! Det hör ju inte hit, inte till den ljusa Sevillaveckan, det höga fönstret vid sängens fotända, med en bubbla på var sida: lägenheten med oss på den ena och staden, Spanien… världen, livet, på andra. (...)